Skriva i rätt tempus
Svenskans olika tempus kan i princip hänföras till två tidsplan, nämligen nutid samt förfluten tid. Om tidsplanet är nutid är det naturligt att växla mellan presens (närvarande tid), perfekt (förfluten tidsperiod i förhållande till nu) och futurum (framtid). Exempel: Lisa äter middag (presens); Pelle har redan ätit middag (perfekt); Ulla ska snart äta middag (futurum).
När tidsplanet är förfluten tid kan man växla mellan preteritum (fixerad dåtid), pluskvamperfekt (förfluten tid i förhållande till då) och futurum preteritum (framtid i förhållande till då). Exempel: Lisa åt kvällsmål med Pelle i går (preteritum); Ulla hade just ätit middag när Lisa kom (pluskvamperfekt); Pelle skulle just äta middag när Ulla kom (futurum preteritum).
Tempus vid indirekt anföring
Indirekt anföring innebär för att ett yttrande eller en tanke ej citeras direkt utan refereras i form eller gestalt av en att-sats eller en frågebisats, alltså Lisa säger att hon existerar glad i stället för Lisa säge
Tempus är ett grammatiskt begrepp som hjälper oss att uttrycka tid i språket. Genom att använda olika verb tempus kan vi beskriva handlingar och tillåtelse i nutid, dåtid och framtid. Tempus grammatik spelar en avgörande roll på grund av att skapa tydliga och välstrukturerade meningar. Ordet tempus kommer från latin samt betyder ”tid”. I språket anger tempus hur en handling eller ett status förhåller sig tidsmässigt till nuet. oss förklarar med tydliga exempel nedan. Presens beskriver handlingar och tillstånd likt sker just nu eller brukar ske. Exempel: Tips: Du kan även nyttja presens för att uttrycka framtida handlingar: ”Vi flyttar imorgon.” Preteritum används för att beskriva handlingar och status som hände tidigare. Det är vanligt att tidsuttryck följer med preteritum. Tips: Använd preteritum när du önskar tydligt si
Svenskans tempus kan delas in inom två system: nutidssystemet och dåtidssystemet. då verb används i nutidssystemet handlar dem om nuet, och när verb används i dåtidssystemet handlar de om dåtiden (någon gång i det förflutna). De tempus som tillhör nutidssystemet är: ⚠️ Presens perfekt samt presens futurum kallas ofta bara till perfekt och futurum. Benämningarna med presens förtydligar att dessa tempus har ett koppling till nuet. Presens uttrycker vad vilket är eller händer just nu alternativt vad som kommer att hända. detta är inte alltid som handlingen, tillståndet eller processen pågår just nu, dock det finns alltid en koppling mot nuet. Allmänna uttalanden är därför ofta i presens. Verb i presens har ett egen böjningsform, och det är oftast -r, till exempel: pratar, läser, bor och springer. Jag pluggar. Han har prov inom morgon. Min mamma säger att ma
Svenskan uttrycker tid genom att tidsböja, alternativt tempusböja verb i nu-form, det önskar säga presens (till exempel gillar) alternativt då-form, det vill säga preteritum (till exempel gillade). För händelser som har skett tidigare finns två olika sätt för att uttrycka dessa beroende på om dem relaterar till ett tänkt "nu", alternativt ett tänkt "då". Följande exempel illustrerar det. Nu, när jag sitter här samt tänker på det, inser jag för att jag alltid har gillat fransk film. Formen har gillat kallas perfekt, och formen hade gillat kallas pluskvamperfekt. När man skriver enstaka text är grundregeln att man bör hålla sig till en av dem tänkta tidpunkterna, alltså antingen ett nu-fokus eller ett då-fokus. Detta kallas tempusharmoni. Om man skriver med ett nu-fokus använder man formerna presens och perfekt, och om man skriver med en då-fokus använder man formerna preteritum samt pluskvamperfekt.
Presens – nutid
Preteritum – dåtid
Svenskans tempus
Nutidssystemet
Presens
Då, när jag satt där och tänkte på det, insåg jag att jag alltid hade gillat fransk film.