Principen för spelet tjugo frågor
Hej. Björn här. Martin har behagat ge mig lite utrymme i den på denna plats bloggen, så jag passar på för att skriva lite om rollspel. Eller rättare sagt: jag klistrar in en smått bearbetad version av en text liksom jag tidigare publicerat någon annanstans vid nätet. Finemang, va? Lata lösningar existerar alltid de mest praktiska.
Över till mitt ämne: rollspelet Fiasco.
När jag först hörde talas om detta spel tyckte jag för att det lät roligt, men inte särskilt intressant. Nu har jag hunnit studera regelboken en två-tre gånger, och tycker att spelet verkar svinkul – samt riktigt intressant. Här har vi ett struktur som jobbar explicit med många från anledningarna till att jag överhuvudtaget gillar spel: umgänge, improvisation och skratt.
Vad existerar då Fiasco? Det är, precis såsom de flesta andra rollspel, ett lir där spelarna tillsammans skapar en historia. Fiasco fokuserar dock på en särskild sorts berättelse: den sort man finner inom bröderna Coens filmer, där människor tillsammans tveksam begåvning och kompetens ger s
Veckans fråga: Vilket spel har du sträckspelat längst?
Förr i tiden då titlarna inte duggade lika tätt som i dag, spelade vi våra spel i veckor, möjligen månader &#; konstant. Jag minns egen det underbara Maze of Galious mot MSX, ett tvådimensionellt äventyr som kändes så enormt djupt att det nästan tog andan ur mig. Jag samt mina vänner satt och spelade långa sessioner under en hel sommar samt vi kunde enkelt sitta från morgon till kväll för att utforska världen.
Veckans fråga handlar om just de var spelen som fängslat dig som spelare, fängslat dig till till den grad att tid och rum (eller hunger) knappt existerar längre. Självklart har samtliga medlemmar i redaktionen följt råden för att ta 15 minuters rast för varenda speltimme och fyllt på med föda från alla kostcirkelns delar under speltiden.
Anton spelade Transport Tycoon Deluxe i år
Störningar i spårtrafiken? Inte i Antons planet &#; se upp SJ!
Tillsammans med ett vän spelade jag ett maratonpass av detta fantastiska Transport Ty
Nu tänkte jag gå in på något som jag ogillar med rollspel. rollövning är för stort sett till sidantal. Jag tycker att behöva läsa hundra sidor är för mycket. Jag tycker att behöva läsa femtio sidor existerar för mycket. Jag tycker till samt med att läsa tjugo sidor existerar för mycket. Det är på tok för mycket för att kunna studera enbart för att komma igång tillsammans med spelet. Jämför med brädspel där ni kan komma med in inplastad behållare och vara igång och spela efter en halvtimme. Det tar för lång period att komma igång med rollspel
Varför finns den denna plats sidvolymen i rollspel? Jag skyller vid dessa saker:Nekromanti Blorb—Nässes definition
Problemet är att ju koncisare desto svårbegripligare!
Ska försöka på ett annat sätt.
Det som följer är ettsätt att utföra det blorbigt.
Ett klassiskt och beprövat sätt.
Preppa platser, problem, och mål. Exempelvis ett dungeon med monster och skatter.
Preppa platsbaserat. Inte tidslinje.
Preppa random-tabeller. Ex vis "vandrande monster" har en sjättedels chans för att komma si-och-så ofta.
Preppa inteplott eller episka skeenden.
Poängen är att med ett "hårt landskap" som det här så kommer rollpersonerna kunna sätta sitt avtryck samt göra val och påverka det. Ex vis när jag som spelare spelade i en liknande kampanj så började vi gräva upp egna hål inom grottväggen osv.
Justera inte. Justera inte tärningsslag, mosterstats